Sommarens porträtt 2010
Christer Holmqvist
Christer Holmqvist i Svensk biblioteksförenings monter på Bok & Bibliotek i Göteborg
Under en solig och inspirerande studieresa till Åland med SkolbibliotekÖst i maj får vi ännu en gång ta del av Christers alla fantastiska egenskaper. Med sin positiva inställning, lekfullhet och med glimten i ögat delar han som vanligt med sig av sina tankar kring skolbibliotekens alla möjligheter.
Nu är det dags för Christer att gå i pension och vi undrar ju hur alla hans enorma erfarenheter, lärdomar och inte minst förhållningssätt ska kunna leva vidare. Med denna intervju vill vi försöka förmedla en liten del av hans gärningar.
Månadens porträtt i i sommar är Christer Holmqvist, ordförande i SkolbibliotekÖst 1999-2010, skolbibliotekskonsulent i Stockholm och snart pensionär.
Christer, hur skulle du sammanfatta dina decennier inom skolans värld?
– Helt underbara. Egentligen är jag nu inne på mitt åttonde decennium i skolans värld. Sedan min skolstart 1949 har jag egentligen aldrig lämnat den. Har alltid trivts i skolans värld, både som idrottslärare, skolbibliotekarie och de senaste 22 åren som skolbibliotekskonsulent på utbildningsförvaltningen i Stockholm. Båda mina syskon är också lärare. Min tro har alltid varit, att vill man nå barnen så är det i skolan man når dem och där når man dessutom alla barn.
Jag har i faktiskt aldrig tyckt att det har varit tråkigt att gå till jobbet. Jag har nog hittat ett jobb som passat mig som hand i handske.
Vad har varit det roligaste och svåraste med ditt yrke?
– Det roligaste och varför jag valde att jobba med skolbibliotek, var att man nådde alla barn på skolan och inte bara någon enstaka gång utan många gånger under många år. Jag hade ju gott om tid att nå de flesta, så att de inte lämnade skolan utan att veta vad ett skolbibliotek var och vad det kunde användas till. Detta gällde de tolv år jag arbetade på en F-9 skola. Under åren som skolbibliotekskonsulent har jag hela tiden haft den erfarenheten i ryggen och försökt förmedla detta till kursdeltagare, skolledare och andra som till exempel skolministrar.
Det svåraste har därför varit att se hur olika möjligheterna sett ut för skolor att kunna erbjuda detta. Att försöka vara glad och positiv och stötta skolor med några timmar i veckan på kanske 7-800 elever har kostat på. Men i det ligger också en utmaning som i sig är stimulerande. Att få en sådan skola att lyfta är lika roligt som att få en elev som aldrig har läst att bli läsare.
Vilken är den största utmaningen för dagens skolbibliotek?
– Att bli duktiga på att kommunicera ut vad ett skolbibliotek är och kan vara, till människor som inte redan är ”frälsta”. Vi måste lära oss att tala ett språk som förstås av de skolmänniskor vi hela tiden har att göra med. För att nå resultat måste vi vara en väl integrerad del av skolan. Detta har man förstått på de skolbibliotek som blivit nominerade till Årets skolbibliotek. Detta gäller lika mycket nu när vi kommer att ha skollagen i ryggen. Lagen ger oss råg och stöd, men löser knappast alla problem.
Vad är det som driver dig och vilken är den röda tråden i det du gör?
– En stark tro på att ett välutvecklat skolbibliotek kan bidra starkt till elevers lärande. Detta bottnar i min erfarenhet från de år jag har arbetat ute i verksamheten och när jag har följt de duktiga skolbibliotekarier jag har haft glädjen att samarbeta med under alla år. Jag är helt övertygad om att det gör skillnad. Det är också en person i biblioteket som gör den skillnaden. Skillnaden mellan ett skolbibliotek och ett bokrum är just en kompetent och engagerad person. Om skolbiblioteket inte bidrar till elevernas lärande fyller det egentligen ingen funktion. Då är det ett folkbibliotek i skolans lokaler. Det är livsviktigt att det är integrerat och en del av skolans undervisning.
Vi kan alla lära av varandra för att slippa uppfinna hjulet om och om igen. Du har genom åren fått en mängd lärdomar, erfarenheter och kunskaper. Vi vill gärna ta del av dem, berätta:
– Jag har tyvärr sett att vi i många fall måste uppfinna hjulet på nytt. Dels sprider sig inte idéer mellan skolor i den omfattning man kunde önska sig, dels är varje
skola unik. Eftersom en skolas bibliotek är ett slags arbetsbibliotek skall det spegla det arbetsätt, och de lärare och elever som går där. Varje skolbibliotek har därför rätt att vara unikt. Den erfarenhet jag fått är att varje skola måste ta sig tid att formulera sin skolas mål med biblioteksverksamheten.
När vi i Stockholm utbildar våra skol- och lärarbibliotekarier, får de alltid som slutuppgift att lämna in en utvecklingsplan för respektive skolbibliotek. Tanken är att mer eller mindre tvinga skolan att börja fundera över vad man vill med skolbiblioteket. Att få igång en dialog är vad jag tror är det allra viktigaste. Detta har jag också sett resultat på bland de skolor som deltagit i Skolverkets projekt Helvetesgapet och Myndigheten för skolutvecklings skolbiblioteksprojekt SMiLE (Skolbibliotekets möjligheter i lärande för eleven). Här har skolledare, lärare och skolbibliotekarie fått tid avsatt för att diskutera och resultatet har också blivit bra skolbibliotek. Flera av dessa skolbibliotek har dessutom blivit nominerade till eller vunnit utmärkelsen Årets skolbibliotek.
Vad har varit de viktigaste arbetsuppgifterna för dig i din roll som regionbibliotekarie i Stockholm?
– Att fungera som ett bollplank för skolorna. Att få dem att veta hur just deras skola vill ha sitt skolbibliotek. Att stötta och peppa de olika yrkeskategorier som oftast bemannar våra skolbibliotek i Stockholm. Att utbilda dem och försöka lära dem det tänk som kanske kan leda framåt. Att föra en dialog med skolledare och lärare för att visa vad man kan få ut av ett väl fungerande skolbibliotek. Här räcker det inte med att vara ett bollplank, man måste kasta ut lite olika bollar först.
Vad har ditt aktiva nätverkande och föreningsliv i SkolbibliotekÖst, Nationella skolbiblioteksgruppen (NSG) och flera andra forum betytt för dig och för skolbibliotekssverige?
– Eftersom du uträttar relativt lite ensam är det nog den enda framkomliga vägen att nätverka. När det gäller skolbiblioteksföreningarna är dessa ett stöd och en stimulans och en träffpunkt för många ensamarbetande skolbibliotekarier. De är en mötesplats som är berikande för oss alla.
På studieresa till Köpenhamn hösten 2008 tillsammans med Nationella skolbiblioteksgruppen. Från vänster: Christer Holmqvist, Inger Olmander, Kersti Palmberg, Anette Holmqvist, Cecilia Svanberg, Karin Zetterberg och Kalle Güettler.
De nationella or
ganisationerna som NSG, ENSIL, Svensk biblioteksförening och Skolverket är de organisationer som kan användas som plattformar för lobbyverksamhet eller kunskaps- och erfarenhetsutbyte. I till exempel NSG är det roligt att träffa en massa människor som inte är bibliotekarier, men ändå brinner för skolbibliotek. Här ges en annan belysning av skolbiblioteksfrågor, som jag tror är ytterst viktig och nyttig och ger andra perspektiv. Allting blir så mycket enklare när man är bland gelikar.
Hur tror du att framtidens skolbibliotek kommer att se ut?
– Jag har aldrig varit så intresserad av ett framtida skolbibliotek. Ett skolbibliotek måste vara ett bibliotek som fungerar för eleverna just nu när de behöver det. Det måste kunna svara upp på den mångfald av behov som dessa elever har.
Detta innebär och har alltid inneburit att när man arbetar med ungdomar, kan man aldrig leva kvar i det förgångna. Man måste alltid utvecklas och anamma den teknik som finns att tillgå. Detta gör man enklast i dialog med eleverna själva och med en slags fingertoppskänsla för vilka behoven är. Det är aldrig vi själva som sätter framtidsagendan. Det är omvärldens, skolans och elevernas behov som sätter den agendan.
Kan du berätta om en biblioteksupplevelse som du minns?
– Jag tror att jag lyfter fram ett minne, nästan 30 år tillbaka i tiden. I Sätraskolan där jag arbetade i 12 år mötte jag givetvis alla typer av elever. Biblioteket var alltid välbesökt och användes i de flesta ämnen. Det bodde under många år på biblioteket ett gäng grabbar som inte direkt var bokslukare.
Två år efter det att en av dessa elever lämnat skolan, dyker han så upp en eftermiddag. Han hade råkat i bråk med tre stycken ABAB-vakter i tunnelbanan och undrade nu vad det kunde bli för påföljd av detta. Nu när han äntligen hade en fråga som han sökte ett svar på, mindes han sitt gamla skolbibliotek. Så visst hade kunskapen om vad ett skolbibliotek kan användas till ändå gått in.
Ett annat tänkvärt uttalande som jag alltid burit med mig är det Jan-Anders Andersson, rektor på Tjörn och initiativtagare till Helvetesgapet, sa när vi diskuterade skolbibliotek: Jag är inte intresserad av skolbibliotek, men jag mycket intresserad av elevers lärande, därför är jag intresserad av skolbibliotek!
Har du någon favoritförfattare?
– Jag har många, är en riktig allätare som läser olika typer av böcker beroende på årstid och behov. Jag är med i Sherlock Holmessällskapet och Homansällskapet (Jan Mårtensson), så där finns en del av mina preferenser. Annars läser jag mest facklitteratur, Stockholmiana och historia.
Christer Holmqvist på 221b Baker Street i London.
Har du en favoritwebbplats?
– Här borde jag givetvis säga något matnyttigt och jobbrelaterat, men som stor filmälskare är faktiskt min favorit IMDb (The Internet Movie Database) En veritabel guldgruva där du hittar allt som har med film att göra. .
Vilken är din senast besökta webbplats?
– Stockholmskällan även den är en innehållsrik och fantastisk webbresurs!
Har du något favoritbibliotek?
– Självklart blir det då vårt närmaste bibliotek i Malmköping, som dessutom är ett integrerat folk- och skolbibliotek. Här lånar vi tonvis med böcker varje sommar, Anette och jag.
Tack så mycket, Christer!
Intervjun gjordes av Cecilia Bengtsson och Hanna Johansson, styrelseledamöter i SkolbibliotekÖst.