Månadens porträtt - juni 2011
Erik Boström
Erik Boström
Månadens porträtt i maj är Erik Boström som berättar om sitt forskningsarbete.
Vilken är din bakgrund?
– Jag kommer från Västerås, min pappa var lots på Mälaren och min mamma sjuksköterska. Vad jag kommer ihåg var bokbussen eller att man gick till biblioteket något självklart, på liknande sätt som Åsa Lindeborg skriver om den här tiden och miljön i Mig äger ingen, att alla förväntades ha en uppfattning om alla möjliga frågor. Biblioteken utgjorde en del av detta med olika föreläsningar och andra möten mellan människor.
En annan sak som slår mig när jag tänker tillbaka är ambitionsnivån hos mina gymnasielärare. De gjorde om samhällsvetenskapliga programmet till humanekologi där tematiska frågor skulle belysas utifrån naturvetenskapliga, sociala och politiska samt filosofiska och humanistiska perspektiv. De tänkte i första hand på vad vi behövde för att möta framtiden och sedan formade de undervisningen efter det. Denna hållning tror jag har påverkat mig mycket, dels att vi ska forma vår praktik genom reflektion kring vad eleverna behöver i framtiden, dels att var fråga måste sättas in i ett sammanhang genom att belysas ur olika perspektiv.
Det här sättet att se på saker, att vi formar våra verksamheter och kan förstå dem utifrån deras perspektiv, är en röd tråd i mina intressen, som gått via idéhistoria och biblioteks- och informationsvetenskap till ett ganska brett frågande kring hur vi etablerar tillit och trovärdighet i en alltmer digitaliserad tillvaro - utan tillit, ingen fungerande kommunikation.
I Göteborgsområdet finns nätverk som på olika sätt binder samman bibliotekarier och forskare från BHS eller pedagogik, och att jag kom att söka forskarutbildning är en följd av detta. Jag kommer ihåg att jag sa till Adam Nilsson (se Månadens porträtt december 2010) efter ett seminarium, att det här håller inte, jag måste göra något åt det här! Vadå?, sa Adam. Som gymnasiebibliotekarie ville jag utforma stöd för att skapa mer dialog mellan elever och lärare om hur och vad vi gör, genom att åskådliggöra våra arbeten med kollaborativa verktyg som Wikis eller Google Docs (se Framsidan, 2010 nr 1, s. 46 ff.). Detta slags testande förde mig till uppfattningen att biblioteks- och informationsvetenskap behöver utveckla språkliga ansatser, liknande de om hur vi tillägnar oss andraspråk eller akademiskt språkbruk. Därför sökte jag till en forskarskola inom Lärarlyftet, Språk och lärande i mångfaldsperspektiv, skapad av andraspråksforskare, språkforskare, sociologer och etnografer. Jag är inte lärare, men en seger i det lilla för skolbibliotekarier är att staten ser vår verksamhet som integrerad i den pedagogiska och därför tycker jag att fler skolbibliotekarier ska söka forskarutbildning inom Lärarlyftet.
Berätta om ditt forskningsarbete!
- En vanlig fråga vid informationsdisken är: Hur ska jag göra? Och det undrar jag med, hur kommer elever att veta vad och hur de ska göra i vilken ordning? Mitt arbete liknar Kuhlthaus, men med en annan ansats. Framställningen av informationssökningsprocessen bygger från början på en konstruktivism efter Kelly där individer prövar hypoteser. I ett sociokulturellt perspektiv missar det den kulturella nivån. Om vi skulle testa hypoteser när vi lär oss kulturella förmågor skulle det helt enkelt ta oerhört lång tid (Leontievs argument), utan istället tillägnar vi oss dessa förmågor genom interaktion och efterliknande. Leontiev har många fina exempel, som hur vi lär oss höra meningen i vad som sägs eller att använda en sked; allt bygger på kulturella samhandlingar. Det här menar jag är något som inte är tillräckligt tydligt framställt när det gäller informationskompetens och lärande.
Och vad du kommit fram till?
- Jag har med ett sjuttiotal exempel på tal eller skrivande där de själva beskriver eller diskuterar meningen i vad de håller på med. Det visar vilket slags tal och tänkande som måste till för att eleverna ska kunna komma vidare med sina projektarbeten. Mönstret vid tillägnande är att den kulturellt mer erfarna läraren först i dialog måste tillägna sig elevernas nuvarande belägenhet och sedan talar hon till dem något bortom deras nuvarande nivå. Olika uppslag, frågor, antydningar som eleverna sedan testar själva och kommer tillbaka och redogör, och då får de nya kommentarer eller instruktioner, osv.
Först kommer en fas där eleverna behöver få klarhet i vad projektarbete är, vad det består i, vad de förväntas göra, osv. Här finns möjligheter till missförstånd och det ska till ganska mycket tal, skrivande och diskussioner där eleverna genom testande förstår innebörden av de olika delar som förväntas ingå i ett projektarbete. När eleverna har gjort sina undersökningar får de med sig en egen insikt och några utfall som de vill skriva direkt om. Läraren bromsar dem då och försöker få dem att tänka och tala kring vad de har kommit fram till. De ska uppnå en diskuterande stil och skapa en genomtänkt disposition. Det är först här i slutfasen eleverna börjar dela lärarens uppfattningar om överordnade syften och vad de olika institutionella förväntningarna i kursplanen innebär för dem själva i praktiken. Det är också först här de börjar föra diskussioner och reflektera kring sina egna arbeten.
Vad tänker du göra härnäst?
- Jag vill kombinera forskning och skolutveckling. När det gäller forskning vill jag lära mig kategoriseringsanalys. Ett sociokulturellt resultat när det gäller literacy är att det består i en kategoriserad uppfattning av tillvaron, vilket jag menar vi borde använda för att beskriva informationskompetens. Det här kommer ta tid, ungefär som att lära sig spela ett instrument och skriva noter, men det är det värt, för det är den främsta empiriska ansatsen för att beskriva situerad social praktik.
Och sen när det gäller skolutveckling arbetar jag just nu med ett projekt där vi försöker anpassa open source- verktyg till skolpraktiken; alltså, vi försöker designa efter hur elever och lärare gör i skolan. Just nu är vi i slutet av en pilotundersökning och vissa av utfallen visar på att eleverna blir mer engagerade och motiverade när skolan blir mer som på riktigt, till exempel elever som läser text (de vill bli journalister) har redaktionsråd och publicerar sina texter på nätet. Det känns som om vi har träffat en åder där motivationen blir uthållig eftersom den är relaterad till någon slags passion, som James Paul Gee resonerar.
Vilken är den största utmaningen för dagen skolbibliotek?
- Att visa hur biblioteksverksamheten är integrerad i den pedagogiska. Det är vad jag tror skolinspektionen kommer fråga efter vid nästa besök. På lite längre sikt tror jag att skolbibliotekarier kommer reda i en alltmer digitaliserad undervisning. Idag tänker vi på läromedel som ett ganska fysiskt tungt arbete vid början och slutet av läsåret. Framöver blir det en intellektuell utmaning hur vi ska hålla ordning på delade bokmärken, eller hur en skola ska koppla ihop och kategorisera sina digitalt lagrade skolarbeten.
Här tror jag att bibliotekariernas kompetens kan komma mer direkt in i vad elever och lärare gör, och det kan också skapa fler möjligheter till möten och diskussioner som är relaterade till elevernas arbeten.
Intervjun gjordes i maj 2011 av Anette Holmqvist.