SKOLBIBLIOTEKSVERKSAMHET
- en artikel av Eva Fredrikzon
Skolan
i informationssamhället – situationen idag och imorgon
All kommunikation börjar på skötbordet. Via BVC kan
folkbiblioteket uppmärksamma föräldrarna på hur
viktig den språkliga kontakten är. Folkbiblioteket kan också
arbeta tillsammans med förskolan för att stödja barnens
språkutveckling. När barnen börjar skolan öppnas
en ny värld.
Att tidigt i livet få vara med om en läsupplevelse genom
att lyssna på en intresserad lärare eller bibliotekarie som
läser högt för klassen kan i sin enkelhet ha stor betydelse
för många elever. Är bokvalet det rätta kan det
väcka en lust att vilja uppleva känslan om igen. Särskilt
betydelsefullt kan det vara för de elever som inte har någon
lästradition med sig hemifrån. I bästa fall vill barnen
inte vänta till nästa högläsningstillfälle
utan frågar otåligt efter boken i skolbiblioteket. Ytterligare
bra sätt att stimulera elever till bokläsning i skolan är
besök av levande författare som inspirerat berättar om
sina liv och sina böcker.
Att skapa läslust och läsvana är skolbibliotekspersonalens
viktigaste uppgifter. Alla skolbibliotekarier vet att de har det roligaste
arbetet i skolan. Många behöver dock stärkas i att det
är betydelsefullt också och tydliggöra för skolledningen
vikten av att frigöra resurser som möjliggör god kvalitet
på verksamheten. Det är skolledningens uppgift att driva
biblioteksuppdraget men skolbibliotekarien skapar själv bilden
av biblioteket. Att utgå från verkligheten och vägleda
barn in i litteraturläsning är idag en stor utmaning med alla
konkurrerande verksamheter runt omkring. Via högläsning och
intresseväckande boksamtal kan barnen både känna igen
sig själva och öka sin förståelse för andra
människor. Förutom att språket utvecklas ger de inre
bilderna fantasin och empatin god näring. Via läsning banas
väg för kunskaper om livet.
Skolan har fler demokratiuppdrag, nämligen att eleverna bland mycket
annat ska lära sig att förvärva kunskap om mediehantering
och kunna hantera massmediala budskap på ett bra sätt. Här
kan skolbiblioteket också hjälpa till. Arbetet i skolbiblioteket
står nämligen på två parallella ben. Förutom
läsutveckling handlar uppdraget om informationssökning som
förutsätter läskunnighet. Många skolbibliotekarier
i kommunerna är livligt engagerade i dessa frågor och driver
på utvecklingen så mycket de kan genom livaktiga diskussioner
i olika nätverk och bloggar. Det arbetas även på många
håll med att ta fram praktiska sökskolor och handböcker
med användbara metoder för informationssökning.
Skolbiblioteken ser dock olika ut i kommunerna. De används ibland
på ett planlöst sätt och i många fall handlar
det enbart om att låna böcker. Det kan ta lång tid
för elever att lära sig hur man effektivt använder bibliotekets
resurser i skolarbetet. Det saknas ofta en tydlig bibliotekspedagogik,
en insikt om vad vi ska ha skolbiblioteket till och som leder till handling.
Skolbiblioteket är fortfarande lite vid sidan av undervisningen
i skolan. Många lärare står osäkra mittemellan
eleverna och biblioteket trots att vi har samma mål.
Det behövs på många håll en dokumenterad plan
för hur biblioteksverksamheten ska utvecklas med målsättning
och arbetsgång som sen kan utvärderas.
I OECD’s
PISA-undersökning från år 2000 märks enligt skolverket,
särskilt när det gäller resultatet av läsförståelseprovet,
vilken avgörande betydelse förmågan att läsa och
förstå olika texter har i skolarbetet. Nyligen kom en rapport
från Lärarnas riksförbund angående svenska elevers
bristande läsförmåga och förståelse. Pojkarna
mest, men även flickorna sackar efter. Glädjande nog presenterade
skolministern på Bok- och biblioteksmässan i höstas
en ekonomisk satsning för att försöka avhjälpa dessa
brister.
Målet med all utbildning är att lära sig att förstå
saker. När vi förstår ser vi mönster! Med hjälp
av olika nycklar förstår vi och får ökad förmåga
att se sammanhang. Informationsmängden ökar ständigt
och det blir allt svårare att urskilja kvaliteten. Det finns ingen
given ingång till informationssökning och källkritik.
Hur kan då vi skolbibliotekarier hjälpa barnen att bli duktiga
i detta?
Begreppet informationskompetens innefattar både sökteknik,
alltså vissa verktyg, och konsten att överblicka, värdera
och bearbeta den information man hittar. Men informationsteknik är
inte i första hand ett tekniskt problem. Det är en process
och det är tänkandet som är problemet. Hur kan det vara
så? Jo! Sökprocessen är mycket svårare än
sökverktygen. Det handlar mer om kreativitet än att kunna
behärska olika tekniker. Dessutom är synen på syftet
med informationssökning avgörande för om det ska bli
en inlärningsprocess eller inte. Det yttersta syftet är att
eleverna själva ska bli medvetna om hur man skaffar sig kunskap.
Eleverna ska veta varför de kan ha nytta av biblioteket.
Skolbiblioteken
behöver ha kontakt och samarbeta med lärarutbildningen för
att de blivande lärarna ska få erfarenhet av att använda
skolbibliotek i undervisningen enligt läroplanens intentioner.
Ett skolbibliotek är inte ett litet folkbibliotek. Uppdraget är
ett annat. Skolbiblioteksverksamhet är ett pedagogiskt arbetssätt.
Att berätta om böcker och låna ut dem finns med i verksamheten
hela tiden i skolbiblioteken. Men vi ska även utbilda elever i
hur man hittar information och gör den till kunskap alltefter ålder
och mognad. Det är ett nytt sätt för elever att arbeta,
inte minst att lära sig hantera elektronisk information. Läs-
och språkutvecklingen är dock alltid grunden. Kan man inte
läsa ordentligt kan man heller inte söka information. En del
elever föredrar att sitta framför datorn jämfört
med att arbeta med tryckta böcker. Vi måste hjälpa dem
med att förstå att man måste skriva lite själv
också och formulera något på egen hand för att
det ska bli meningsfullt. Att läsa och skriva är två
sidor av samma mynt. Många elever kommer till biblioteket med
inställningen att de ska finna fakta och att det endast finns ett
svar. De klickar, klipper och klistrar! Det blir de inte informationskompetenta
på och skaffar sig inte några nya kunskaper. Vi sviker eleverna
om vi inte ger dem större utmaningar än så. Men så
ser verkligheten ut ibland.
Vi behöver med hjälp av olika metoder hitta ett framgångsrikt
arbetssätt. Elevers förmåga att tillämpa ett eget
undersökande och aktivt sätt att arbeta skiljer sig från
varandra. De flesta grundskoleelever kan inte själva ta ansvar
för sitt lärande. För att eleverna ska upptäcka
världen behövs ett starkt stöd från engagerade
lärare och bibliotekarier. Att barnen kan chatta, surfa och mejla
betyder inte att de behärskar webbsökning. De söker ofta
på måfå, har svårt att värdera källor
och är mer inriktade på formen än innehållet.
De skyller på tekniken när de inte hittar vad de söker.
Vi behöver hjälpa dem med att förstå att tekniken
är ett hjälpmedel, inte ett mål i sig. Tre fjärdedelar
av tiden i skolbiblioteket används ibland till att söka och
samla in information. En större del av tiden borde istället
användas till att jämföra och göra urval. Elever
behöver systematiskt tränas och stärkas i sin förmåga
att sortera och analysera information. Tänka efter och ta ställning
helt enkelt.
Vi borde börja med de yngsta barnen och ge dem en konsekvent träning
redan från årskurs 1 på lågstadiet och fortlöpande,
både i informationssökning och källkritik. Man kan eventuellt
schemalägga den här undervisningen. Parallellt med detta erbjuder
vi bokutlåning, lästräning och lässtimulans i form
av bokprat för barnen i bibliotek eller klassrum i samarbete med
lärarna. Den verksamheten brukar inte vålla några problem
men lärare vet inte alltid vilka ytterligare resurser som finns
att tillgå i ett skolbibliotek idag. Bibliotekarien bör informera
och visa hur de bäst kan användas.
För att på ett meningsfullt sätt bidra till elevernas
lärande måste skolbiblioteket användas som ett redskap
i undervisningen. Bibliotekets roll som kreativ läs- och skrivmiljö
kommer då bäst till sin rätt. Den integrationen kräver
ett djupare samarbete mellan lärare och bibliotekarie. Vi bör
komplettera varandra men är ibland rädda för att trampa
in på varandras områden. Bibliotekarien har inte alltid
helhetskunskap om vad arbetet går ut på eller vilka lärarens
intentioner är. Framförhållning och planering tillsammans
ger goda resultat. I större skolor är det förmodligen
en god idé att satsa på att bibliotekarien vidareutbildar
lärarna, som sedan får ta ansvar för att eleverna lär
sig hur man gör när man söker information.
På gymnasiet där eleverna är äldre fungerar det
bättre när det gäller deras förmåga att avgränsa
sina ämnen utifrån en bred sökstrategi, formulera frågor,
analysera underlag och reflektera kritiskt kring detta. Är elever
förberedda på syftet med sitt arbete och har lite förkunskaper
om helheten, samt vilka förväntningar som ställs på
dem, blir det ofta mycket bra. Här är bibliotekariens uppgift
att tillsammans med läraren skapa balans mellan styrning och frihet.
Det viktigaste är att elever lär sig hur man lär sig.
Om det övergripande målet är ett livslångt lärande
så är det korta målet ett gott biblioteksklimat som
kan ge näring åt elevernas läslust, nyfikenhet och kreativitet.
Skolbiblioteken måste erbjuda kvalitet, mångfald och lust
att lära. Om inte eleverna känner det kommer de att välja
att lära sig saker på andra ställen än i skolan!
Vill
du skriva ut artikeln? Ladda ner den som pdf-fil!
Eva Fredrikzon,
gymnasiebibliotekarie och styrelseledamot i SkolbibliotekÖst
Enskilda Gymnasiets bibliotek
Maj 2006
