För något år sedan skrev jag en projektansökan om att göra min skola (Olympiaskolan i Helsingborg) till en "forskande skola". Bakgrunden var tre olika problemområden. Vi hade alltid svårt att få datoranvändnings-
kurserna att fungera. Vi hade ett behov av att låta programmålen få komma i centrum. Och vi skulle för första gången ha ett avslutande projektarbete på gymnasiet.

För att ta mitt ansvarsområde, SP-programmet, kom vi då att börja i åk 1 med en kurs kallad SP-introduktion, där fokus ligger på datoranvändning i praktiken samt på att lära sig programmets arbets- eller forskningsmetoder (sökning, rapportskrivning, opposition etc.). Därefter fortsätter lärarna med metoden under åk 2 för att så småningom kunna användas när man gör projektarbetet i åk 3. Avsikten är att man sedan ska vara väl förberedd för högskolan. Projektet togs väl emot, eftersom det ju också stadfäster en bra och modern arbetsmetod. Man arbetar i projekt, gärna integrerade. Eleverna arbetar självständigt och "lär sig att lära". Läraren fungerar som handledare, inte undervisare.

Först vid skrivandet upptäckte jag bibliotekets egentliga roll. Här fanns ju motorn i hela verksamheten. Och vi lade också till ett avsnitt om behovet av ett större bibliotek, bra sökverktyg och - hoppas jag - behovet av att bibliotekarien får arbeta pedagogiskt ute i arbetslagen.

Man kan tycka att mitt uppvaknande kom sent, inte minst som jag tillhört alla dem som under det senaste decenniet, som ett mantra, upprepat att biblioteket numera var den viktigaste platsen i en modern gymnasieskola. Och att vårt lilla, men välorganiserade och väl fungerande bibliotek måste utvecklas. Året som gått har fått mig att tänka fler tankar. Kanske välbekanta för andra.

Det år som gått har inneburit dels att ett nytt bibliotek projekteras, dels att arbetet med både introduktionskurser och projektarbete har tagit form. Och bibliotekarien har kunnat arbeta ute i lagen. Eller åtminstone vissa av dem. Så småningom växer bilden av en annan biblioteksfunktion fram.

Det är oerhört viktigt att vi får ett nytt bibliotek, som kan vara en väl fungerande bas för den pedagogiska verksamheten. Men det allra viktigaste är inte själva lokalen utan bibliotekets funktion. Biblioteket måste spela en mycket mer aktiv och drivande roll i den pedagogiska utvecklingen. Biblioteket måste bli den bas, där informationssökning läres ut och har sin egen institution.

Informationssökningen får inte stanna där utan måste bedrivas ute i arbetslagen, men med platsen biblioteket, som bas och integrerat i undervisningen. Jag skulle vilja ha ett bibliotek med fler bibliotekarier. Alla med pedagogisk inriktning och var och en kopplad till ett arbetslag. Helst skulle jag vilja ha en heltidsbibliotekarie på mitt eget program med fyra arbetslag och 12 klasser. Om denna bibliotekarie kunde arbeta inuti arbetslagen, finnas med vid projektens start, stå för informationssökning i ett klart sammanhang och slutligen också vara med vid utvärdering och betygssättning, tror jag att vi skulle kunna utveckla nya arbetsmetoder mycket snabbt. Och vi skulle se häpnadsväckande resultat. (Jag skulle f.ö. gärna också se mer syvare, som kunde arbeta ute i undervisningen, eventuellt också undervisa själva. Det vore en sammanhängande och pedagogisk utveckling att tala om.)

Det hindrar inte att jag gärna ser att biblioteket har kvar sin "gammaldags" funktion som utlånare, tipsare och förmedlare av böcker. Men vilken annorlunda roll skulle inte också detta få om man kunde arbeta ute i lagen. Och vilka läsprojekt skulle inte kunna komma till stånd?

Inte nog med det, jag skulle också gärna se biblioteket som skolans samordnande kulturnav. Inte så att kulturen hör hemma bara i kulturinstitutionerna utan därför att bibliotekarier, som arbetade ute i lagen får en så enastående möjlighet att arbeta med och att föra ut kultur. (Syvens bibliotek och verksamhet kunde f.ö. också få finnas med här).

Så kunde biblioteket bli - inte det nya mediateket eller det gamla utlåningsbiblioteket utan bläckfisken med sina armar ut överallt i skolan. Ett centrum för sökande i pedagogisk och existentiell form.

Leif Andersson, rektor på Olympiaskolan i Helsingborg