Jag har tittat in på ganska många skolbibliotek de senaste åren och sett många olika verksamheter. Att Bulltoftaskolan var så annorlunda hade jag dock ingen aning om. En tisdag när terminen varit igång ett par veckor besökte jag Marianne Ohlsson, lärarbibliotekarie och Inga Sandström, biträdande rektor. I trappan upp till biblioteket möts jag av ett fantastiskt träd fullt av löv med små dikter, tankar och recensioner. Uppe på tredje våningen stiger jag in i ett litet men välutrustat bibliotek.

350 elever går på Bulltoftaskolan, en f-6 skola. Skolan har två bibliotek. F-3 har ”Lilla biblioteket” och 4-6 har det där jag gör mitt besök. Tanken var att ett skolbibliotek ska ligga centralt och då ska även t.ex. förskoleklasserna hinna gå till biblioteket på en rast, något som var omöjligt om de inte fick ett eget bibliotek.

1956 byggdes Bulltoftaskolan och sedan dess har ett skolbibliotek legat i samma lokal. I många år var det ett stängt rum med inte alltför aktuella böcker och biblioteket användes inte heller i någon större grad i undervisningen. Men så i mitten av 1980-talet började saker och ting röra på sig. En pedagogisk ”storm” bröt ut i lärarkåren och sedan dess är inget mer sig likt. Många tyckte att eleverna inte blev de självständiga och tänkande individer som skolan ville fostra, men hur ändra på det? Lösningen blev att sluta med fasta läromedel. Till en början slopade man fasta läromedel i svenska och köpte istället in litteratur till skolbiblioteket. Reaböcker köptes in och plastades av lärarna själva under kvällstid för att snabbt få upp ett bestånd. Så började man arbeta med skönlitteratur i undervisningen och majoriteten var positiv till utvecklingen. Många skolor kanske hade nöjt sig med detta men Bulltoftaskolan fortsatte. En 5-årsplan med riktlinjer för det pedagogiska arbetet sattes upp. Ett ämne i taget skulle byggas upp och ersätta de fasta läromedlen. Man började med Historia och fortsatte med Geografi och Naturkunskap. Idag är det bara i engelska och matematik som man använder sig av fasta läromedel.

Marianne arbetade till en början som lärare på skolan men blev tillfrågad om hon ville arbeta med skolbiblioteket. Idag har hon vidareutbildat sig och jobbar 75% i skolbiblioteket och 25% som lärare. Att vara lärare i grunden tror Marianne har varit en stor fördel när det gäller att arbeta på det här sättet. Marianne och läraren diskuterar ämnena innan start och i samband med detta integreras elevernas informationssökning. Marianne lämnar förslag på inköp av böcker och lärarna kommer med boktips. Alla tar en aktiv del i skolbibliotekets mediebestånd och ser när något ämne behöver kompletteras. Varje sommar gallrar Marianne sådant som blivit inaktuellt. Eftersom undervisningen till stor det bygger på temaarbeten har Marianne allt eftersom satt ihop temalådor, till dags dato 28 stycken! Samhällskunskap är svårast att hitta bra böcker till tycker Marianne. Marianne utbildar lärarna i informationssökning och hon introducerar också nya lärare.

Biblioteket är uppbyggt av 4 hörnor. En läshörna med sköna soffor och fotpallar, en datahörna, en geografi- samt en naturhörna. Mellan dessa hörnor står sedan resten av beståndet. Det finns plats för 25 arbetande elever plus 4 datorer och läshörnan. I datahörnan kan man scanna in bilder eller fota med digitalkameran och så småningom även bränna sitt skolarbete på CD-ROM. Så mycket som möjligt av elevernas arbeten visas upp i biblioteket eller någon annan stans på skolan. Alla ämnen är inblandade i skolbiblioteket. Syslöjden har sytt runda sittdynor och träslöjden tillverkat träställningen i vilken dynorna ligger. Bibliotekets dörr pryds av snidade böcker i trä tillverkade av elever i träslöjden. Inne i biblioteket finns fina böcker med recensioner upphängda och framsidorna är gjorda på bildlektionerna.

Marianne ser sig som en litteraturpedagog och kan som sådan verka där det behövs. Hon bokpratar för alla 6:or som sedan i sin tur bokpratar för de andra klasserna. De böckerna blir garanterat utlånade försäkrar Marianne. Marianne ordnar också Bokens vecka varje år. Då pågår boklig underhållning i hela skolan, bland annat säljs utgallrade böcker och förtjänsten får eleverna bestämma vad den ska gå till. De nya fotpallarna i läshörnan är inköpta med pengar från bokfesten. Bokcirklar äger också rum och till dessa hjälper Pedagogiska centralen till med att låna ihop två exemplar av samma titel.

Både Marianne och Inga talar om tanken på en helhet. Jag tror att det är detta som så tydligt märks när jag som besökare ser hur det fungerar här. Läroplanen säger till oss att möta alla barnen säger Inga. Och det tror jag också att Bulltoftaskolan gör. Genom att utgå från barnens egna frågor utbildar man aktiva demokrater, eleverna blir aktiva producenter och inte passiva konsumenter. Demokrati är viktigt och genomsyrar hela skolan. När alla i personalen inser hur viktigt ett skolbibliotek är och ser vilka möjligheter som finns kan resultatet bli så här bra. Eleverna märker att biblioteket är en viktig plats och att här finns mycket att hämta. Rummet är fullt av respekt, säger Inga. Smaka på det. Rummet är fullt av respekt!

Magnus Cadier

Läs mer om Bulltoftaskolans bibliotek i Barn & Kultur nr 4-5 1999 och i Marianne Ohlssons egen artikel Från stängt rum till pedagogisk resurs