Den 20 november 2003 samlades vi i Hässleholms kulturhus för Skolbibliotek Syds sista konferens för året. Förutom konferensen skulle vi denna eftermiddag och kväll fira att det var fem år sedan Skolbibliotek Syd bildades.

Christina Stenberg, generalsekreterare i Svensk Biblioteksförening, var inbjuden för att tala om föreningen samt UNESCO: s skolbiblioteksmanifest. Hon började med att berätta lite kort om Biblioteksföreningens verksamhet och rekommenderade oss att gå in på hemsidan, www.biblioteksforeningen.org, för att få reda på mer.

Christina berättade att det finns många specialgrupper inom Svensk Biblioteksförening. Specialgrupperna är nationella grupper, uppbyggda av en styrgrupp och ett nätverk. I nätverket måste minst 20 personer ingå. Den senaste specialgruppen är den för skolbibliotek, vars ordförande är Monica Nilsson. Monica berättade lite kort om gruppen och sa att styrgruppen består av henne, Christer Holmqvist och Jenny Johansson. Christina tyckte att folkbibliotek i Norden av tradition håller hög klass, medan skolbiblioteken ofta är ganska dåliga. Det är stora skillnader på skolbibliotekens standard i Sverige, skillnaderna kan vara stora inom en och samma kommun. En anledning till att det är så är att svenska skolbibliotek är väldigt decentraliserade, varje kommun eller stadsdel bestämmer själv över skolbiblioteken och det slår mycket olika. Detta är en anledning till att specialgruppen för skolbibliotek behövs, menar Christina, för att kunna driva lobbyverksamhet och starta projekt.

Specialgrupperna arbetar även internationellt, Christina berättade hur viktigt det är att känna att man ingår i ett större sammanhang och nämnde IFLA (International Federation of Library Associations and Institutions) och IASL (International Association of School Librarianship). Hon uppmuntrade oss att åka till dessa föreningars årsmöten, IASL träffas i Dublin 2004 och 2005 hålls IFLA: s årsmöte nära oss, nämligen i Oslo. Särskilt speciellt lär det vara att höra hur små afrikanska bibliotek fungerar, deras förutsättningar är ju helt olika våra.

Skolbiblioteken är, som vi alla naturligtvis vet, väldigt viktiga. Christina gick så långt som att säga att bibliotekarier och de som arbetar med bibliotek tillhör de allra viktigaste yrkesgrupperna. Hon menade att skolbiblioteket präglar barnens hela uppväxt, det är här grunden till yttrandefrihet och demokrati läggs. Det är viktigt att arbeta med lärarna och att ha ett bra förhållande till ledningen, men det allra viktigaste är alltid eleverna. Hon rådde oss också att se på biblioteksverksamheten utifrån och fråga oss själva vad som är bäst för låntagarna, inte vad som är bäst för oss som arbetar på biblioteken.

UNESCO:s folkbiblioteksmanifest utkom första gången 1949 och kom i en ny reviderad version 1994. Samtidigt började man diskutera behovet av ett speciellt skolbiblioteksmanifest som skulle ha samma status. Christina berättade att det till en början rådde oenighet kring ett sådant manifest, många menade att det var bättre med ett enda dokument, men man bestämde sig till sist för att skapa ett separat skolbiblioteksmanifest. Skolbibliotekarier från hela världen ingick i den grupp som utarbetade förslaget. Detta skickades sedan ut till deras kollegor runt om i världen som fick lämna sina synpunkter. Efter en omarbetning godtogs sedan manifestet av IFLA och slutligen av UNESCO 1999.

Manifestet är gratis och kan beställas från UNESCO. Vi fick varsitt exemplar och tittade lite extra noga på vissa stycken. Vi började med att kommentera förordet, skrivet av kulturminister Marita Ulvskog. Där betonas bibliotekens roll för yttrandefrihet och jämlikhet och det tyckte vi var en bra och viktig formulering. Övriga frågor som dök upp från oss medan vi läste var huruvida svenska skolbibliotek har någon nytta av manifestet, om det finns så särskilt många likheter mellan svenska och t.ex. afrikanska skolbibliotek, om manifestet är känt i Sverige och vad man kan använda det till. Dessutom förundrades vi över att vissa formuleringar kändes lite luddiga och vi pratade om vad det kan bero på. Vi funderade även lite kring manifestets status. Eftersom det är godtaget av UNESCO och Sverige är med i UNESCO ska det respekteras. Problemet är väl snarast att det är så få personer i ledande befattningar som känner till att dokumentet finns.

Christina var tvungen att gå lite tidigare eftersom hon hade ett tåg att passa men vi andra fortsatte att diskutera manifestet. Vi enades om att det är viktigt att föra ut det och vi trodde inte att särskilt många politiker och skolledare känner till att det finns. Några sätt att föra ut dess innehåll kan vara att beställa planscher och informationsmaterial, att informera på ledningsgruppsmöten och i skolnämnder, att lägga en länk till manifestet på skolans hemsida och att berätta om det på föräldramöten. Vi satt i tre små grupper och diskuterade detta och när vi var färdiga samlades våra åsikter in av Monica Nilsson för att kunna läggas ut på föreningens hemsida.

Det var en intressant eftermiddag, som gav oss insikter i ett dokument som kanske inte många känner till och idéer om hur vi kan föra ut det, samt lite stärkt självförtroende i vår yrkesroll, för det är ju trots allt inte varje dag man hör att man tillhör den viktigaste yrkeskategorin! Jag tror också att många av oss noterade IFLA: s årsmöte i Oslo och började fundera på hur vi ska kunna lägga undan lite pengar till det. Christina var verkligen en mycket bra och engagerande föreläsare.

Efter detta pass åt vi en god middag och sedan fortsatte vi firandet av Skolbibliotek Syds fem första år med lite ost och vin, då vi fortsatte våra diskussioner men även hann avhandla en del annat smått och gott som på olika sätt rör skolbibliotek.